En strid har utbrutit mellan Sverige och EU när det gäller implementeringen av Energieffektiviseringsdirektivet. EU menar att implementeringen inte är korrekt. Direktivet förbinder medlemsländerna att bland annat installera IMD där det är kostnadseffektivt och tekniskt möjligt.
Men enligt Boverket är sannolikheten för att IMD – individuell mätning och debitering – är kostnadseffektivt i befintliga bostäder i Sverige generellt för låg för att berättiga sådana krav. Detta har fått EU-kommissionen att inleda ett överträdelseförfarande. Ärendet kan komma att hamna i EU-domstolen.
Flera direktiv
Energieffektiviseringsdirektivet 2012/27/EU antogs 25 oktober 2012. Det skulle implementeras hos medlemsländerna senast 2016. Genomförandet finns för Sveriges del beskrivet i Regeringens proposition 2013/14:174. Direktivet omfattade många olika områden där energieffektiviseringsåtgärder skulle sättas in. En uppdatering antogs sedan av EU år 2018; direktiv EU 2018/2002 som inkluderar bestämmelser om IMD som ska vara implementerade senast 25 oktober 2020.
Kravet på IMD – under förutsättning att det är kostnadseffektivt och tekniskt möjligt – finns med redan i direktivet från 2012. Där förekommer bestämmelser som stadgar att fastighetsägare måste installera utrustning för individuell mätning och debitering av de boendes värmeanvändning och tappvarmvatten i de fall det bedöms vara kostnadseffektivt, det vill säga ge ett resultat som väl motsvarar nedlagda kostnader. En tolkning är att om IMD inte installeras måste fastighetsägaren på objektiva grunder kunna visa att det inte är kostnadseffektivt.
Fastighetsbranschen med bland andra SABO, Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och HSB har protesterat mot IMD. Man hänvisar till att Boverket flera gånger utrett frågan och kommit fram till att IMD inte är kostnadseffektivt i befintliga bostäder i Sverige. Tvärtom har fastighetsägare som provat IMD för värme (sammanlagt i 800 av allmännyttans lägenheter) råkat ut för att vissa hyresgäster i stället för att spara energi, har höjt temperaturen. Kanske har fler höjt den än sänkt den, vilket i slutänden givetvis motverkat syftet.
Fastighetsbranschen menar vidare att den enskilde hyresgästen inte kan göra så mycket för att spara energi. I Sverige tillämpas ”varmhyra” vilket gör att i stället fastighetsägaren har ett starkt incitament att spara energi. Det är också denne som kan vidta åtgärder i form av bättre isolerat klimatskal, energieffektivare ventilation och styrning samt eventuellt byte av primär värmekälla.
Ändå positiva effekter
EU-kommissionen understryker dock att kravet på IMD inte är ovillkorligt.
– Kravet på att installera IMD gäller bara där detta är rimligt, det vill säga där besparingarna är större än kostnaden för installationen. Dessutom måste det vara tekniskt möjligt, säger Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige.
– Svenska byggnader är i genomsnitt mycket energieffektiva, men även i Sverige finns det mindre energieffektiva byggnader, säger Areskoug Mascarenhas. IMD kan vara en lösning i dessa fall. Om det inte är så, är det fullt möjligt enligt direktivet att ge skäl till varför IMD inte är kostnadseffektivt eller tekniskt möjligt inklusive om andra lösningar har implementerats, som minskar möjligheten till besparingar genom IMD.
Ärendets läge
Det som skett formellt är att EU-kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande mot Sverige. Därför har infrastrukturdepartementet utarbetat ett förslag till förordningsändringar som möter upp EU-kommissionens förtolkning av direktivets krav. I korthet går departementets förslag ut på att den som äger ett bostadshus med energiprestanda över 200 kWh/kvm och år (primärenergital) ska installera IMD av den energi som används för en lägenhets inomhusklimat. (För Jämtlands, Norrbotten och Västerbottens län 180 kWh/kvm och år.) Undantag ska medges om fastighetsägaren kan bevisa att IMD inte är kostnadseffektivt i det enskilda fallet.
Fastighetsbranschen vill nu att regeringen inte går vidare med infrastrukturdepartementets förslag till förordningsändring. Vid uteblivet beslut om detta kan EU-kommissionen driva fallet till EU-domstolen. Då är förstås frågan om Sverige kan få rätt att avstå från villkorade krav på individuell mätning och debitering. Under nästa år kan vi troligen få svaret.
Förslag
I det förslag till förordningsändringar som tagits fram av infrastrukturdepartementet står bland annat att läsa:I promemorian (2019-06-19
I2019/01869/E) föreslås en ändring i förordningen (2014:348) om energimätning
i byggnader som innebär följande:
Förordningen kompletteras med bestämmelser om system för individuell mätning och debitering i befintliga byggnader. Krav ställs på den som äger ett flerbostadshus i Jämtlands, Västerbottens eller Norrbottens län som har en energiprestanda uttryckt som ett primärenergital över 180 kWh/m2 och år att installera system för individuell mätning och debitering av den energi som används för en lägenhets inomhusklimat.
Krav ställs även på den som äger ett flerbostadshus i landets övriga län som har ett primärenergital över
200 kWh/m2 och år att installera system för individuell mätning och debitering av den energi som används för en lägenhets inomhusklimat. Möjlighet till undantag från kravet ska gälla om det inte är tekniskt
genomförbart eller proportionellt i förhållande till möjliga energibesparingar för en specifik byggnad, alternativt om byggnadsägaren kan presentera en plan för genomförande av konkreta energieffektiviserande åtgärder som gör att byggnaden i fråga får en bättre energiprestanda än ovan nämnda gränsvärden.
Bilden:
Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionens representation i Sverige.
